[KRÖNIKA] Zion T London 2017

I början av året åkte jag till London. Inte för att dricka afternoon tea, promenera på Oxford Street eller vinka till Big Ben (det hanns dock med också) men för att lyssna till Zion Ts ljuva stämma i den anrika konserthallen 02 Forum Kentish Town.

Hängivna fans offrar sig för sina idoler så vi bokade flyg från Västerås flygplats för att våndas på en två-timmars flygbuss innan vi fick gå på planet. I Västerås var smörgåsarna utan skinka var slut och planet kom iväg 45 minuter för sent. Eftersom vi hade en ytterst viktig konsert att passa senare samma kväll blev vi lätt svettiga i armhålorna. Efter att slagit i engelsk mark blev det bråttom. Marcs & Spencer-middag på tåget in till stan och småjogg i tunnlarna mellan tunnelbaneperrongerna. Som grädde på mos hade vår Airbnb-snubbe lagt i fel nyckel i kodlåsförvaringen och vi kom inte in i vår lägenhet. Trötta och stressade gled vi ner på den beiga heltäckningsmattan i korridoren utanför vår dörr. Snubben beklagade sig och skulle asap komma och byta ut nyckeln men vi hade alldeles för bråttom för att vänta på honom. Under de 60 sekunders intervaller den rörelsekänsliga lampan i trapphuset kastade sitt blå ljus över oss korvade vi på oss strumpbyxor, kletade på mascara, borstade ut flygplansfrisyrer och turades om att ställa oss upp och vifta framför rörelsesensorn. När vi kände oss någorlunda uppiffade hastade vi iväg mot konserthallen som bara låg tio minuters promenad från vår lägenhet, väl planerat av oss!

Vad vi inte hade väntat oss var det monster till kö vi möttes av. Vi började gå längs med den långa rännilen av Zion T-trash (har han ens en fan club förresten?) och blev mer och mer fulla i skratt varje gång kön krökade sig och vi fortfarande inte kunde se slutet på den. Vi var andfådda när vi tillslut kom fram till stackarna längst bak kön som liksom oss skrattade i smärre chock över den kilometerlånga vandringen de tvingats gå för att nå fram till sin plats. Sen väntade vi. Lyckligtvis var vi i gott mod höga på Londonluft, det fanns gott om fashionabla Londonbor att studera och vi turades om att gå in i en gränd för att dricka 7eleven-öl och röka cigaretter. Till sist började kön att röra sig framåt och förbluffande fort var vi inne i den gamla teaterbyggnaden, fått platser på första balkong, varsin öl i handen och ett rör med Pringles.

Som publikuppvärmare hade Zion med sig Choice 37 som länge jobbat som producent, kompositör och DJ på YG Entertainment, Zions nya bolag. Denne man rev av ett medley av guds nåde med den ena YG-hiten efter den andra så att man inte kunde göra annat än att ställa sig upp med resten av åskådarna och skrika rätt ut i extas. Otroligt oklart förband när man har sittplats och ser fram emot en lugn R&B konsert i en gammal teater från 30-talet. När Zion tillsist kom upp på scen såg han liten och rädd ut bakom sina signatursolglasögon och lika beige som sina chinos med pressveck. Ganska orättvist faktiskt. Men när gossen öppnade sin änglastrupe och vaggade in oss med ”Eat” (꺼내 먹어요) följt av ”No makeup” (노메이크업) kom vi ihåg varför vi rest i timmar till ett annat land för en spelning. Vi blev förtrollade av hans blotta uppenbarelse, utstrålning och talang. En av mina bästa konsertupplevelser någonsin, helt klart. Han lämnade oss med världens vackraste ”Yanghwa BRDG” (양화대교) och vi gick ut i Londonkvällen på darriga ben och rosiga av kärlek.

No Comments Yet

Kommentera

Chefredaktör och ansvarig utgivare: Elin Törnqvist

Tipsa oss: [email protected]

Organisationsnummer: 802490-6987

ISSN: 2001-936X

© Tidskriften Hallyu
Tidskriften Hallyu sponsras av