[KRÖNIKA] Koreanska språket

Jag har aldrig varit ett språkgeni. Förutom engelska och svenska, som jag ständigt hör runt om kring mig, så uppfattar jag mest alla andra språk som bestående av mystiska läten. Så det är inte så konstigt att när jag började reflektera över det koreanska språket för första gången så var det inte de koreanska orden i sig som jag noterade utan de engelska låneorden.

När de i ett romantiskt drama eller en TV-show använde det engelska ordet för kyss så sade de inte ”kiss” utan något i stil med ”kissö”, samt när de skulle säga ”best friends” så blev det till ”bestä friendä”. Uppenbart var att de ofta lade till en vokal i slutet av engelska ord som slutade med en konsonant.

Den detaljen har deras språk gemensamt med japanskan, men för japanerna är det ännu mer dominerande. Koreanerna kan sluta ord eller namn med en konsonant, medan japanerna i stort sett alltid har ett vokal-ljud i slutet.

Också grammatiken är nästan identisk mellan de två språken och så vitt jag vet är dom de enda språk i världen som har subjekt-, objekt- och ämnes-markörer.  Till exempel om jag skulle säga ”Jag dricker vatten” med denna grammatik och de koreanska markörerna skulle det bli ”Jag-neun vatten-eul dricker”.

Men den sak jag lade märke till först, efter att ha noterat vokalerna efter de engelska låneorden, var hur de ”tappar pronomen”. I alla språk är situationen, tonläget etc. viktigt för att förstå vad någon menar, men i koreanska verkar det ibland ha ännu större betydelse just för att de tappar pronomen.

Om vi ska göra undertexter till en engelsk film och de säger ”I’m hungry”, så översätter vi det helt enkelt med ”Jag är hungrig”. Men om de i en koreansk film säger ”Pägopta” vilket i princip betyder hungrig, kan det översättas som ”Jag är hungrig”, ”Är du hungrig?”, ”Vi är hungriga” beroende på situation etc.

Denna för oss västerlänningar ovanliga grammatik ställer förstås till problem, men ännu svårare är nog uttalet. Ett av de första koreanska orden jag lärde mig var ordet för ”ja”, men när de till exempel svarade ”ja” på en fråga tyckte jag att de ibland sade ”nä” och vid andra tillfällen ”dä”. Givetvis fick jag för mig att man kunde uttala ordet på två lite olika sätt, men ack så fel jag hade. Båda uttalen är faktiskt fel.

Hela mysteriet handlar om vart man ska ha tungan placerad i munnen! När vi uttalar ”ja” på koreanska börjar vi med främre delen av tungan tryckt mot insidan av övre tandraden, men när koreanerna gör det börjar de med tungspetsen mellan övre och nedre tandraden så att de framkallar ett ljud som vi västlänningar uppfattar som antingen ”dä” eller ”nä”. Med andra ord, det gäller att hålla tungan rätt i munnen.

Koreanska anses vara ett svårt språk att lära sig samtidigt som det anses ovanligt lätt! Hur går det ihop sig? Det som anses vara svårt är att lära sig tala koreanska (på grund av uttal och grammatik) och det som anses vara ovanligt lätt är att lära sig skriva på deras språk (givet att man kan tala det).

Till en början användes kinesiska tecken som buddistiska munkar hade fört med sig. De anpassades till koreanskan och kallas för hanja. Det utvecklades till ett komplicerat system som innehöll både tecken för hela ord och tecken som användes som bokstäver. Endast den akademiska överklassen hade en chans att lära sig det, men i början av 1400-talet bestämde sig kejsare Sejong den Store för att utveckla ett skriftspråk som alla kunde lära sig inom rimlig tid. Resultatet presenterades år 1443 och efter några förändringar började det spridas 2 år senare.

I det alfabetiska skriftsystemet, som kallas hangul, är konsonanterna i princip formade som munnen och tungan när man uttalar dem. Vokalerna är indelade i yin och yang samt en neutral vokal. Dessa bokstäver skrivs sedan ihop i block (fyrkanter) vilket kan få dem att se ut som tecken.

Hangul blev populärt och läsförmågan ökade snabbt i landet. Senare kejsare försökte överge det eftersom de fick för sig att det gjorde folket för smart. Bland annat under Joseon-eran bekämpades det av aristokratin och senare under japanska kolonialtiden bekämpades det av japanerna. Efter andra världskriget fick det dock allt större betydelse och sedan början av 1990-talet har det varit helt dominerande . Endast akademiska språkvetare och historiker lär sig idag hanja. (Nordkorea införde hangul helt och hållet redan 1948).

Så det är bara att lära sig prata koreanska så går det snabbt att lära sig skriva hangul. Och för er som vill lära er mer om koreanska så rekommenderar jag följande youtube kanaler.
Den koreanska TV-kanalen KBS har en Youtube-kanal  (Pit-A-Pat) där man med hjälp av klipp från framför allt dramaserier får lära sig många nya ord.

Youtube-kanalen Talk To Me In Korean har tips om både uttal och nya ord. Och mycket annat.

För uttal och alfabetet finns en spellista på kanalen K-Pop World.

Arirang TV är för oss k-pop fantaster kanske mest kända för showen Simply K-Pop, men deras Youtube-kanal har också koreanska nyheter på engelska samt undervisning i det koreanska språket; Learn Korean With Arirang.

Bildkälla: 1

No Comments Yet

Kommentera

Chefredaktör och ansvarig utgivare: Elin Törnqvist

Tipsa oss: info@hallyu.se

Organisationsnummer: 802490-6987

ISSN: 2001-936X

© Tidskriften Hallyu
Tidskriften Hallyu sponsras av