[KRÖNIKA] Triangeldramer

Överraskande filmslut har jag redan berört i krönikan Varning för koreanska komedier? men det är de oförutsägbara sluten i de tre biofilmerna ”My Wife Got Married” (2008), ”Hello My Love” (2009) och ”The Naked Kitchen” (2009) som har gjort de starkaste intrycken.

Med andra ord kommer jag att hålla mig till siffran tre. Tre filmer och alla är triangeldramer med tre olika slut. Det hade varit coolt om jag sett dem under en tremånaders period, men jag såg dem i all fall ganska tätt inpå varandra.

”Trianglar” är vanligt förekommande i romantiska dramer över hela världen. Även om man ”vet” vilken tjej och kille som kommer att bli tillsammans i slutet, så tillför ytterligare en person dramatik och spänning till historien. När killen eller tjejen som har två beundrare till slut väljer den ”sanna” kärleken så känns det extra bra.

Men inte i en enda av de tre filmerna blev slutet så. Men hur slutade de? Tja, ska jag berätta det? Jag tänker faktiskt avslöja det, så ni som inte vill veta får helt enkelt sluta läsa nu (till en början avslöjar jag bara hur de slutar, men inte vilken film som har vilket slut).

De är alla romantiska triangeldramer som handlar om en tjej och två killar, men där slutar likheterna och den största skillnaden är just slutet. I en av dem blir ingen ihop med någon annan. En annan av dem slutar med att killarna blir tillsammans med varandra och tjejen ensam. Och när det bara är några minuter kvar av den tredje filmen så drar sambamusiken igång och man blir en aningen ”chockad” när man inser att tjejen blir ihop med båda killarna!

Nu tror jag det är dags för ännu fler att sluta läsa. Jag kommer att avslöja vilket slut som tillhör vilken film samt avsluta med en ”analys av trianglar”.

Från The Naked Kitchen.

Låt oss börja med ”The Naked Kitchen”, helt enkelt för att den filmen har det minst ovanliga slutet. I början av filmen är tjejen, som spelas av Shin Min-ah, otrogen på årsdagen av sitt bröllop. Det sker endast en gång, helt plötsligt och spontant, med en främling. Hon ångrar sig djupt och situationen kompliceras när det visar sig att den okända killen ska bo tillsammans med dem under en period för att hjälpa hennes man med hans restaurang. Men även om filmen slutar med skilsmässa och att inget kärlekspar bildas, så antyds en eventuellt framtida försoning (obs, jag är lite osäker på hur slutet egentligen ska tolkas).

I ”Hello my love” återvänder en kille till sin flickvän efter studier i Europa. Han har under sin frånvaro blivit kompis med en manlig student som följer med honom tillbaka till Sydkorea. Efter att ha varit ifrån varandra så länge misstänker man att det är upplagt för flera heta möten mellan tjejen och killen, men istället sker en överraskande vändning i historien när tjejen upptäcker att de båda killarna är mer än bara vänner. Hennes reaktion består inte bara av en naturlig svartsjuka utan även av homofoba utbrott.

Så hur går det med tjejen och hennes homofobi? Hon accepterar till slut att killarna är kära i varandra även om hon fortsätter att ha en en slänga av oförståelse för homosexualitet, men alla tre fortsätter att vara vänner.

Son Ye-jin i My Wife Got Married.

”My wife got married” klassificeras oftast som en romantisk komedi, men det finns inga roliga scener i den och jag tvivlar på att regissören tänkt sig att man ska skratta. Det är definitivt ett intensivt relationsdrama. Efter att ha gift sig vill kvinnan, som spelas av Son Ye-jin, gifta sig med en kille till. Hon förstår inte varför hennes man inte kan acceptera det. Efter mycket drama och konflikter, som man blir engagerad av, så lämnar hon dem båda och åker till Spanien. Männen saknar henne och blir kompisar (de vill ha någon att prata med om henne och de är båda fotbollstokiga). De inser också att ingen av dem kan leva utan henne och att hon inte kommer att välja en av dem, så de bestämmer sig, något motvilligt, att hon ska få som hon vill. I slutet åker de till henne i Spanien och alla tre vandrar lyckliga tillsammans.

”My wife got married” är den som har det mest överraskande slutet och jag blev förvånad över hur positivt jag reagerade på den trots att jag inte skulle uppskatta ifall något liknande hände mig. Givetvis skulle jag känna mig kränkt och mindre älskad. Så varför gillade jag filmen (inklusive slutet) och varför är triangeldramer så populära?

I verkliga livet är ”trianglar” jobbiga, men de kan ha en positiv effekt och i filmer kan de förhöja romantiken rejält. Trianglar gör att kärleken får kämpa lite mer. Om man kastar pil och hela tiden träffar bulls-eye (även när man blundar) så skulle man till slut tröttna, men och man fick kämpa innan man lyckades så ger det ett helt annat lyckorus och man skulle inspireras till att fortsätta att kasta pil. Kanske är det på samma sätt med kärleken. Om känslorna inte är 100% givna från början och man får ”kämpa” för att bli den utvalde så kan kärlekskänslan bli starkare och mer varaktig… Kanske.

Dessutom kan ”triangeln med lyckligt slut” skapa känslan; ”Hon valde mig trots att hon hade en till beundrare, så hon måste verkligen älska mig”. Men har man otur kan det istället skapa en känsla av osäkerhet; ”Hon valde nästan en annan, så kanske kommer hon i framtiden att välja bort mig (sluta att älska mig)”. Hur som helst ger triangeldramer på film och i serier mer dramatik och spänning till historien.

Jag gillade filmerna på grund av de ovanliga sluten, som inte var alltför tragiska, och för att de innehöll en hel del ”romantiska höjdpunkter”. I ”The Naked Kitchen” var det speciellt en scen som etsade sig fast i mitt minne. Tjejen ångrar djupt otroheten och vill prata ut om det, men hennes kille vill inte höra talas om det (så länge hon inte gör om det). Hon försöker spärra vägen för honom för att tvinga honom att diskutera saken, men han vägrar fortfarande. Även om jag personligen har extremt svårt att förlåta otrohet, så skapar scenen en stark känsla av att hon ångrar sig djupt för att hon älskar honom så mycket.

De två först nämnda filmerna har realistiska slut i betydelsen att de inträffar lite då och då i verkligheten. Även tjejens lättare form av homofobi (hon accepterar killarnas kärlek, men tycker det är onaturligt och konstigt) är realistiskt. Min erfarenhet är att det tyvärr finns en släng av homofobi även hos många av dem som säger sig acceptera homosexualitet.

Trots att slutet i ”My wife got married” är extremt sällsynt i verkliga livet, så lyckas man tack vara bra manus, skickliga skådespelare och fantastiskt regi få helheten att kännas trovärdig. Dessutom fungerar den oväntat bra som romantisk film och man får trots allt en stark känsla av att det är hennes första man hon älskar intensivt. Det visas både genom enkla scenarier som att hon endast vill ha barn med honom (inte med den unga killen) och vill döpa barnet efter honom, och genom lite mer komplicerade scener.

En av de scener som någonsin gjort det starkaste intryck på mig är när hennes första man överraskar henne och den yngre killen samt nästan dödar honom av svartsjuka. Han lämnar sedan lägenheten och kvinnan följer tyst efter honom på avstånd. I det händelseförloppet lyckas man starkt (tycker i alla fall jag) skildra både hennes skuldkänslor och hur stark hennes kärlek till honom trots allt är. Jag rekommenderar verkligen den filmen.

Kanske kunde jag acceptera filmslutet för att det kändes som om den unga killen ”bara” var en språngbräda för henne att visa sin kärlek till sin första man. För mig beskriver filmen, trots slutet, en starkt romantisk relation mellan henne och den första mannen.

Överraskande slut är en av charmen med koreanska filmer, men också en risk man tar varje gång man tittar på en koreansk film. Vad man än väljer för genre kan man aldrig vara säker på om slutet kommer att bli traditionellt, en glad överraskning eller en frustrerande besvikelse.

Bildkällor: 1, 2, 3

No Comments Yet

Kommentera

Chefredaktör och ansvarig utgivare: Elin Törnqvist

Tipsa oss: info@hallyu.se

Organisationsnummer: 802490-6987

ISSN: 2001-936X

© Tidskriften Hallyu
Tidskriften Hallyu sponsras av