[KRÖNIKA] HBTQ i populärkultur del 2

Den här gången är det dags att besöka en värld med smaskiga kyssar mellan två av killarna i ”Block B”, en transsexuell popstjärna, samt Sydkoreas första lesbiska drama-serie. Men till stor del kommer jag att vandra in i gränslandet där populärkulturen gör tappra försök, men inte riktigt vågar löpa linan ut, och fundera lite över vilka konsekvenser detta kan få för synen på HBTQ-personer. För att få en solid ram kring detta så börjar och slutar jag med dramer där homosexualitet inte döljs eller slätas över.

I första krönikan om HBTQ i sydkoreansk populärkultur skrev jag om kontroverserna kring ”Daughters of Club Bilitis”, och eftersom jag verkligen rekommenderar dramat, så hoppas jag kunna göra er lite extra nyfikna genom att den här gången nämna något om handlingen.

Det är tre historier som vävs in i varandra. Det börjar med två tjejer i high school och deras berättelse handlar om hur svårt det är att vara ung och homosexuell i Sydkorea, då man måste hemlighålla sina känslor för både klasskamrater och föräldrar. Historien om kvinnorna i 30-årsåldern handlar inte om problem som enbart lesbiska drabbas av, utan om hur snett det kan gå i en relation om den ena har ett stort behov av bekräftelse som den andra inte lägger märke till. Och slutligen det tredje paret, i 50-årsåldern, där den ena kvinnan som ung, p.g.a. socialt tryck, gifte sig och fick barn. När hon flera år senare inte orkar att leva så längre, avslöjar hon sin läggning för närstående med resultatet att hon förskjuts av dem. Hon förlorar därmed kontakten med sina barn. Dramat skildrar när hennes dotter många år senare söker upp henne och är bitter, samt anklagar mamman för att ha övergivit sina barn för en annan kvinnas skull.

Samtliga tre historier slutar hoppfullt. Annars hade jag inte rekommenderat ”Bilitis”. Jag hatar olyckliga slut. (Blanda inte ihop dramat med den franska mjuksexfilmen från 70-talet med ett liknande namn).

Medan ”Bilitis” på ett seriöst sätt skildrar verkligheten för homosexuella i Sydkorea, så rör man sig oftast som katten kring het gröt. Nyligen har det visats två dramer där man får läsa mellan raderna för att upptäcka en underliggande lesbisk intrig; ”She was Pretty” (2015) och ”Come Back Mister” (2016). Den senare hade låga tittarsiffror trots Rain i en av huvudrollerna, eftersom en konkurrerande kanal just då sände den omåttligt populära ”Descendants of the Sun”.

I ”Come Back Mister” blandas tyvärr komedi och tårdrypande drama lite väl mycket. Dramat handlar om en manager och en gangster som dör, men som återvänder till jorden i helt nya kroppar för att hjälpa de båda kvinnorna de älskar. Tyvärr får gangstern en kvinnokropp och då gangstern fortfarande älskar kvinnan så uppstår en romantisk intrig mellan de båda kvinnliga skådisarna (mannen i kvinnokropp och kvinnan i kvinnokropp). Det förekommer också något så ovanligt som en kyss mellan de båda kvinnorna i sista avsnittet (fast det är en kort scen och filmat i en vinkel så att man undrar om de verkligen kysste varandra).

Dramat har på nätet fått kritik för att heteronormalisera en lesbisk intrig genom att den ena kvinnan egentligen är en man. Och i “She was Pretty” gör man ännu mer för att heteronormalisera och dölja den lesbiska intrigen. Frågan är om det ens finns en lesbisk underton eller om det bara är jag som inbillar mig?

Serien handlar om en ung man (Park Seo-Joon) som tar kontakt med sin barndoms förälskelse (Hwang Jung-Eum), men hon tycker att hon har blivit ful och skickar istället dit sin väninna (Go Joon-Hee) som låtsas vara henne. Givetvis blir väninnan kär i Seo-Joon samtidigt som Jung-Eum själv får ett jobb med honom som sin chef. Men låt oss glömma den intrigen och titta lite på relationen mellan de båda kvinnorna. De bor tillsammans och Jung-Eum envisas med att hela tiden kalla Joon-Hee för sin hustru. I ett tidigt avsnitt ger Joon-Hee läppstift till Jung-Eum genom att dra sitt finger över sina läppar för att sedan dra fingret över Jung-Eums läppar och det är svårt att inte tolka detta som en indirekt kyss.

Och på det viset fortsätter det, men jag hade nog inte lagt den ”underliggande intrigen” på minnet om det inte varit för två andra scener. I sista avsnittet har Joon-Hee dukat en romantisk middag i en trädgård och säger till Jung-Eum: ”Jag har alltid önskat göra detta för dig”. Jag trodde för en kort stund att nu ska det väl i alla fall komma någon form av kärleksförklaring, men istället visar det sig att det hon alltid önskat göra är att duka fram en romantisk middag till Jung-Eum och hennes pojkvän.

Ännu mer övertygad om att det fanns en dold intrig blev jag av den klassiska flygplatsscenen. Det är inte helt ovanligt i romantiska filmer och TV-serier att t.ex. ett missförstånd gör att tjejen eller killen bestämmer sig för att lämna landet. Den andra personen får då panik och skyndar sig gråtandes till flygplatsen. Antingen har flygplanet hunnit starta eller så stoppas personen i sista stund och de kramar om varandra på flygplatsen. Denna scen finns även i ”She was Pretty”, men den är inte mellan tjejen och killen utan mellan de båda kvinnorna.

En parentes i sammanhanget är att Choi Siwon (från ”Super Junior”) gjorde dundersuccé i serien med den charmiga och absurt komiska karaktären han spelade. Faktiskt var det Siwons rollprestation som gjorde serien sevärd.

Ännu mer av detta tassande kring homosexualitet har den senaste tiden skett i TV-shower. T.ex. så har en av tjejerna i ”Twice” presenterat sig som ansvarig för ”girl crush”, och att man ens tillåter att det sägs i en TV-show kan tyckas som ett stort steg framåt. Men det är oklart vad hon menade. Det är inte säkert att hon påstod att heterosexuella tjejfans blir kära i henne. I Korea verkar begreppet användas även om kvinnliga idoler som har fler tjejfans än killfans (”girl crush” i denna betydelse var temat i ”Happy Together” (2016.02.18)). D.v.s. man antyder nästan att en tjej kan bli kär i en annan tjej, men bara nästan. Det är som om man både vill nämna homosexuella känslor och samtidigt undvika att få en tittarstorm mot sig.

Något tydligare var man i TV-showen ”Radio Star” (2015.03.04) där frågades Amber från ”f(x)” om sin sexuella läggning p.g.a. att många tycker att hon ser pojkaktig ut. Hon svarade att hon är heterosexuell, men att många lesbiska vänner i USA tror hon är lesbiskt och velat dejta henne. När hon svarat att hon gillar killar verkar tjejerna knappt ha trott henne utan sagt att de skall vänta på henne. Sedan lämnar programledarna frågan om homosexuella känslor lika snabbt som de nämnt dem. Samma sak i ”girl crush”-avsnittet av ”Happy Together” där homosexualitet endast berörs en gång (hur svårt det är att komma ut ur garderoben). Omnämnande av homosexualitet blir bara som en kort blinkning som knappt märks, men för några år sedan hade inte ens detta varit möjligt så ett litet steg framåt är det.

Betydligt mer dramatiskt blir det när Zico och Park Kyung från pojkbandet ”Block B” i TV-showen ”Saturday Night Live Korea” kysser varandra i dramaparodin ”My Boyfriend is Block B” (2016.03.26). Jag blev faktiskt lite chockad. Visserligen tycker jag det är helt okej att killar kysser varandra, men jag blev chockad och samtidigt positivt överraskad att en så tydlig kyss hade visats i Koreansk TV även om det skedde i den mindre kanalen tvN.

Sen dröjde det inte länge förrän Zico och Park Kyung (30/3) kysser varandra igen i en tävling i ”Weekly Idol” (avsnitt 244), men det är inte lika dramatiskt och kanske inte en riktig kyss.

Vare sig sketchen eller kyssarna är något nytt. T.ex. har ”Super Junior” redan gjort det för länge sedan, men ”Block B”-kyssen var mer vågad än det jag tidigare sett några idoler göra. Egentligen är det inte särskilt imponerande sett från ett svenskt perspektiv, så låt oss lämna denna skuggvärld och först fundera över vilka konsekvenser sådana diffusa skildringar kan ha för att sedan gå över till lite mer konkreta beskrivningar.

Leder den otydliga, ytliga och skämtsamma skildringen av homosexuella till att folk skrattar och skakar huvudet åt dem eller blir konsekvensen att de blir vana vid homosexualitet så att det ses som ett naturligt och acceptabelt inslag i samhället? Det finns inget självklart svar på frågan.

En effekt skulle kunna vara att folk som reagerar negativt på homosexualitet vänjer sig vid faktumet att de finns. En slags beteendeterapi, som när den som är rädd för duvor stegvis vänjer sig vid att duvor inte är farliga. Ett annat scenario, särskilt när homosex presenteras i sketcher, är att vi skrattar åt det på samma sätt som slap-stick. Om någon i en komedi går och sedan halkar på ett bananskal så skrattar vi för att något som inte ska hända ändå händer. Han promenerar, sen går något fel (han halkar) och då skrattar vi. Homosex-skämt kan få samma effekt. Någonting är fel (homosexualitet) och vi skrattar. Det negativa förstärkas av att homosexuella karaktärer som enstaka gånger dyker upp i TV-dramer oftast är stereotypt flamsiga (t.ex. i ”My Secret Hotel” (2014) och ”Come Back Mister”).

Så vilka är konsekvenserna egentligen? De kan vara både positiva och negativa. Hjärnan matas samtidigt med signaler att homosexuella är en normal del av samhället och att det är felsteg man skrattar åt. I slutänden blir konsekvenserna av denna ytliga exponering av HBTQ-personer väldigt komplex och slutresultatet beror på flera andra trender i samhället. Men så länge det finns realistiska och bra skildringar av homosexuella så tror jag det är okej med ytliga omnämnande av och skämt om homosexuella på samma sätt som heterosexualitet kan förekomma i populärkulturen på ett ytligt och skämtsamt sätt. Allt kan inte hela tiden vara djupsinnigt och allvarsamt.

Och givetvis finns även i Sydkorea skildringar av HBQT-personer där man inte går som katten kring het gröt utan vågar skildra dem rakt på sak även om man inte har tillräckligt med mod för att ta det sista lilla steget över mål-linjen.

I början av filmen ”The Man on High Heels” (2014) går en ensam polis (Cha Seung-Won) in på en nattklubb och klår upp ett gäng gangsters när han ska arrestera deras boss. Scenen är blodig och våldsam, men sen ändrar filmen plötsligt karaktär och det blir mer likt ett seriöst drama när man får veta att polismannen inte bara klär sig i kvinnokläder utan också har påbörjat hormonbehandling inför ett könsbyte. Sen avslutas den som den börjar med en hel del action.

Action-filmen skildrar bl.a. den ångest och de svårigheter transsexuella och transvestiter har i ett samhälle där de föraktas och hatas. Men temat var tydligen för kontroversiellt för att man skulle våga löpa linan ut. Jag vill inte avslöja hur den slutar, och ärligt talat förstår jag inte riktigt hur den slutar, men jag tror historien svänger över till en traditionell heteronorm.

På transgender-området har det hänt ytterligare saker. I första krönikan om HBTQ, skrev jag om en transsexuell skådis och nu har den första tjejgruppen med en transsexuell medlem bildats. Choi Han-Bit, som med föräldrarnas stöd genomgick ett kirurgiskt könsbyte 2006, har debuterat i tjejbandet ”Mercury” (tyvärr är deras låt inte särskilt bra). Hon är modell, skådespelare och sångare. Och 2009 var hon med i den årliga SBS-sponsrade ”Super Model Contest” vilket ledde till blandade reaktioner från både allmänhet och övriga deltagare, men SBS vägrade att diskvalificera henne eftersom hon juridiskt sett var kvinna. Hon blev en av de 32 i finalen, men mötte sedan mycket diskriminering i modellvärlden.

Så låt oss sluta som vi började med en öppen skildring. ”Bilitis” var Koreans första lesbiska drama, men det gjordes bara ett avsnitt. Nu har dock deras första lesbiska drama med flera avsnitt visats (”Lily Fever” (2015)). Det är dock bara en halv sanning eftersom den aldrig gick på TV utan är ett webdrama och varje avsnitt är inte mer än ca 5 min.

Serien handlar om personer som antingen är, har varit eller vill bli popartister. Det ryktas på nätet att det var tänkt att det skulle ha blivit en TV-serie med 100 avsnitt som slutade i att en av de lesbiska tjejerna blir Sydkoreas president. Enligt samma rykten lyckades de inte få några finansiärer utan fick istället göra ett kort webdrama av de första avsnitten. Orsaken skulle ha varit att man drev med Koreas president, men jag misstänker att homosexualitet fortfarande är ett alldeles för kontroversiellt tema. Men som sagt vad, detta är bara rykten.

Intressant är att Jei (Kim Jin-Hee) från tjejbandet FIESTAR vågade riskera sin karriär när hon tog på sig en av de lesbiska rollerna. FIESTAR är kanske inte ett av de mer kända tjejbanden, men deras låt ”Mirror” (2016) är riktigt bra.

”Lily Fever” är värd att se p.g.a. de minst sagt udda karaktärerna (särskilt en av tjejerna) och den är bitvis riktigt rolig. Serien finns med engelsk text på youtube-kanalen Dingo Studios, men glöm inte att se avsnitt 0 (prologen) innan ni ser de resterande 8 avsnitten.

Eller varför inte börja med trailern:

Bildkälla: 1

No Comments Yet

Kommentera

Chefredaktör och ansvarig utgivare: Elin Törnqvist

Tipsa oss: [email protected]

Organisationsnummer: 802490-6987

ISSN: 2001-936X

© Tidskriften Hallyu
Tidskriften Hallyu sponsras av