[KRÖNIKA] K-Pop som ”skådespelarverktygs-referens”

Vi är mitt i en helt magisk, historisk (?), oförglömlig K-Pop-sommar – med comebacker av nästan alla mina favoritgrupper. Så istället för att tänka på hur deprimerande hösten kommer att bli – tar jag mig friheten att bara låta mig flyta med på vågen (hallyu – höhö) och bara njuta. Idag har Girls Day släppt Ring my bell och imorgon blir det Party (bokstavligen!) –comeback med Girls Generation  – kan knappt bärga mig.

Så tillåt mig att ta tillfället i akt att surra gott om K-Pop – ur en annan synvinkel…

Jag heter Joakim Lindberg – och jag är er värd genom det här inlägget. Välkommen in;

När jag kom in på scenskolan 2011 – så hade jag inte så stor teatererfarenhet i mitt bagage. Jag hade i stort sätt bestämt mig hösten 2009 (efter gymnasiet) att jag ville bli dubbare (alltså; skådespelare som gör röster till tecknade figurer) och fick veta att nästan alla som sysslade med dubbning hade gått på något som hette just; ”Scenskolan” eller Teaterhögskolan.

Drömmen om att dubba mina idoler Teenage Mutant Ninja Turtles

Jag började ta reda på mer – och klipp till; december 2009 så sökte jag för första gången den såkallade Scenskolan. Det gick sådär… – om jag ska vara snäll mot mig själv.

De flesta som går scenskolan har tidigare gått någon förberedande utbildning inom skådespeleri eller teater, t.ex folkhögskola eller gymnasium. Det hade inte jag.

Därför lyder min tes som följer;

Skådespelarverktyg (alltså; det som lärs ut på skolan) handlar om att själv kunna sätta ord utifrån egna referenser och tolka utifrån sig själv – så att man själv förstår och kan använda dom i praktiken.

Jag har tyckt/ tycker många skådespelarverktyg som lärs ut – är allt för luddiga för mig – som tidigare inte sysslat så mycket med teater. Innan. – Därför blev K-Popen en sådan eye-opener för mig.

K-Pop satte/sätter ord på skådespelarverktyg åt mig. K-pop sätter ord på skådespelarverktyg bättre än läroböcker, erfarna skådespelare och lärare – för mig. Eller rättare sagt;

Jag sätter ord på skådespelarverktyg utifrån K-Pop – som referens – Så att jag själv förstår.

Jag ska ge ett exempel;

Ensemblearbete.

För mig är det ett av de två stora signumen med K-Pop; Dansen, koreografin, rörelserna tillsammans – som en enhet – och samtidigt syns varje individ enskilt. Det är precis så drömmen om hur ensemblearbete ska vara på scen.

Jag förstod då att själva signumet med skådespeleri är just ensemblearbete – “utan dig – inget jag” som man brukar säga.

K-Pop har fått mig att förstå vikten av ensemblearbete. Inte bara ur helhetsperspektiv – “vad är det vi vill berätta”. Utan har också gett mig den förlösande känslan att fokuset inte behöver ligga i mig själv och vad jag gör, om jag var bra nu eller dålig? – utan istället låta fokuset ligga i oss, tillsammans och vad vi vill få fram som helhet och berätta för publiken.

Konklusion; Sedan dess utforskar jag ämnet; Att få inspiration, lust och guidning av andra saker i mitt skådespeleri och konstnärskap – än just från ”traditionell teater”. Återseende.

Bildkällor: 1, 2

Joakim Lindberg

Jag heter Joakim Lindberg och är nyexaminerad skådespelare från Teaterhögskolan i Göteborg. Jag har en brinnande passion för Sydkorea (och Teenage Mutant Ninja Turtles) som började med K-movies för massa år sedan - men det var K-Popen som förändrade hela mitt liv. Jag skriver dagligen på Tumblr; http://joakimlindberg.tumblr.com

No Comments Yet

Kommentera

Chefredaktör och ansvarig utgivare: Elin Törnqvist

Tipsa oss: [email protected]

Organisationsnummer: 802490-6987

ISSN: 2001-936X

© Tidskriften Hallyu
Tidskriften Hallyu sponsras av