[KRÖNIKA] Live från Seoul

Jag sitter på loftet tre meter ovanför den ljusa parketten som är precis lagom stort för att rymma en stenhård dubbelsäng och en smal avsats innan den branta trappan tar vid ner till första planet.

Vi har hyrt en pytteliten lägenhet med sovloft, kök och badrum belägrad i hjärtat av ett stimmigt Hongdae. Kontraktet står på 29 nätter, vi har egen tvättmaskin, riskokare och man tvättar håret över handfatet när vattnet blivit tillräckligt varmt. Men framför allt har vi inga måsten.

”Vad ska ni göra i en okänd stad på andra sidan jordklotet i en hel månad?”

Vi ska leva, vi ska känna och vi ska bo i Seoul.

Jag har listat fem saker som jag hittills kommit på mig själv att älska med Sydkorea. Banala saker kan tyckas men egentligen, det är ju de där små sakerna som man förälskar sig i och som alltid kommer ligga en varm om hjärtat.

Ahjummas

Det koreanska uttrycket för faster eller gift kvinna men som främst används för att beskriva en kvinna i sina bästa övre medelår. Det är dessa tanter vi ska fokusera på. Majoriteten av dem (och mina absoluta favoriter) når mig knappt upp till bröstet, har krumma ryggar, permanentat hår, kaxig uppsyn och en otrolig känsla för stil (om man uppskattar skrikiga viskostyger med strassdetaljer). Det är dessa kvinnor som armbågar dig i revbenen när du står och drömmer i gången på tunnelbanan och blockerar vägen. Det är de som står och hånskrattar åt dig med sina väninnor under solskärmar och hårt målade ögonbryn när du står och snurrar i en korsning med en karta i handen och febrilt letar efter landmärken.

Men det är också de som står i små mattält längs bargatorna när solen går upp och tålmodigt mumlar ”vegetarian” och pekar på raderna med mat dolda under frasig frityrdeg när man utsvulten och trött ramlar ut från någon nattklubb. De räcker dig en ny rulle toapapper innan du smiter in på en offentlig toalett eller sopar golvet vid dina fötter på tunnelbaneperrongen och sådär i förbifarten smeker dig på underarmen och mumlar ”ippoda” (att man är gullig typ) med tittar upp på en med ögon nästan helt dolda i det rynkigaste av leenden. Fan, som jag älskar dem!

Bibimbap

När man reser i ett sällskap bestående av vegetarianer, laktos- och glutenkänsliga personer är bibimbap räddningen på många restauranger där ingen talar engelska, fötterna dunkar i nya trånga sandaler och magen protesterar högljutt att den minsann inte fått något att äta sedan frukost. In kommer en fräsande het järn- eller stenskål med en bas av kokt ris, en klick gochujang sås och ett urval av färska och inlagda grönsaker som man blandar med sked tills riset blir härligt krispigt. Om man har tur kommer servitören in med tusen skålar med side dishes, kimchi på rädisa och gurka, grönsakspannkaka, varm sjögräs och tofusoppa eller blancherad spenat dränkt i sesamolja. Billigt, mättande, delikat och lagom stark för känsliga nordiska tungor, men framför allt i nio fall av tio garanterat kött- laktos- och glutenfri!

Musiken

Att som hängiven kpoppare få höra sina favoritlåtar på 7eleven, på restaurangen eller från taxichaufförens radio är inte bara härligt och roligt, det är lyx. Alla vi uppskattare av koreansk kultur vet jag menar, det är hårt och tidkrävande att hänga med i den världen. Det är en vardag av youtubeklipp i 280 pixlar eller endast tillgängliga med portugisisk undertext och det där nya albumet du väntat på så länge kommer upp på Spotify tre veckor efter officiell lansering.

Att då stå på ett dansgolv eller i kön till kassan i mataffären och höra den första strofen i BIGBANGs purfärska nya singel, ja det är ren och skär lyx.

Artighetsfraser

Visst har jag snappat upp en del meningar och uttryck från mina vistelser i Seoul (samt från hätskt konsumerande av reality shows) men insett att absolut längst kommer man med de två enklaste artighetsfraserna – ”hej” och ”tack”. Även om de uppskattar ens tafatta försök till att fråga om pizzan innehåller kött eller vad de har för kod till sitt wifi får man alltid mest uppskattning och känner bäst gemenskap genom ett simpelt ”hej”. Det är faktiskt helt fantastisk. Man kan få den finaste av kontakter med allt från sura ahjummas, trotsiga tuggummituggande tonåringar eller dryga ointresserade kassörer. Så för guds skull, innan ni åker till Korea lär er ”annyeong haseyo” och ”kamsahamnida” och använd de flitigt följt av ett brett leende och en lätt bugning och förvånas över hur många dörrar som öppnas och människor man lär känna.

Hongdae

Stadsdelen vi bor i och främst rör oss i. Allt finns här. Shopping, barer, fik och restauranger, grönområden, parker och Hanfloden. Varje kväll i Hongdae är en fredagskväll. När solen gått ner är gatorna fulla med glada ungdomar, uteserveringarna är fulla till bredden med matgäster och barerna höjer volymen så att det hörs ut på gatan. I en lekpark sitter en kille med sin gitarr och sjunger smöriga koreanska kärlekssånger med spröd röst och på andra sidan klätterställningen står en tjej och en kille och rappar till ett sprakigt beat från en bergsprängare. Vi sover med öronproppar då vår granne Cocoon Bar har öppet varje kväll och basen slutar inte dåna förrän morgonen gryr vid 6-tiden. Hongdae sover aldrig och slutar aldrig att bjuda på äventyr och upplevelser.

No Comments Yet

Kommentera

Chefredaktör och ansvarig utgivare: Elin Törnqvist

Tipsa oss: [email protected]

Organisationsnummer: 802490-6987

ISSN: 2001-936X

© Tidskriften Hallyu
Tidskriften Hallyu sponsras av