En tillbakablick: Gwangju-massakern 1980

I den sydvästra staden Gwangju 1980 kunde det ha varit en helt vanlig vårvecka i maj. Dock retade den dåvarande regeringen upp många av stadens ungdomar, och den 18 maj började flera elever protestera mot militära undantagslagar. 8 dagar senare, när protesterna tar slut, sägs det att uppemot 2000 människor kan ha dött. Vad var det som satte igång massakern som varade i 8 dagar, med regeringens tillstånd?

1979 mördades den dåvarande diktatorn Park Chung-hee av Kim Jae-kyu, direktorn över Koreas säkerhetstjänst. Anledningarna är fortfarande inte kända. Vissa säger att det var ett kuppförsök och andra förslår att det bara var ett impulsivt attentat. Efter mordet utlyste regeringen militära undantagslagar i Seoul vilket förargade folket som trodde att demokratin skulle blomstra efter att den förra diktatorn mördades. Inga möten med fler än 3 personer tilläts och parlamentet upplöstes. Politiska tal och samlingar var förbjudna och en ny president tillsattes – Choi Kyu-hah, som bland annat lovade att upphöra tortyren av politiska fångar.

Chun Doo Hwan
Chun Doo Hwan

Trots det nya hoppet blev situationen mörkare då armésäkerhetsgeneralen anklagade den dåvarande direktorn i armén för att ha konspirerat med andra för att mörda den nya presidenten. Säkerhetsdepartementets byggnad i Seoul blev stormad av soldater och 30 generaler blev arresterade och till slut fängslade. Generalen Chun Doo-hwan tog då makten i bakgrunden trots att presidenten satt kvar.

Chun styrde landet med en järnhand och krävde att undantagslagarna skulle sträcka sig över hela landet. Polisen skickades till studentorganisationer och pro-demokratiska nyckelpersoner i landet för att skrämma andra potentiella motståndare. Då blev ledarna i studentorganisationen från Chonnam University i Gwangju hotade, vilket så småningom satte igång demonstrationer.

Terminen började och de studenter och lärare som tidigare blivit bannlysta från campus på grund av sina politiska åsikter och handlingar blev återigen tillåtna att komma till skolan. När de kom tillbaka fortsatte dock deras högljudda krav på en total reform med pressfrihet, krav på slut av undantagslagarna och krav på fria demokratiska val vilket retade upp Chun. Några dagar innan militären kopplades in demonstrerade 100,000 personer vilket ledde till att Chun stängde ner flera universitet och tidningar, arresterade ledare i studentorganisationerna och politiska motståndare. Förargade av den hårda censuren i diktaturen, gick 200 personer till Chonnam University och började åter demonstrera den 18 maj.

KwangjuDe 200 eleverna som protesterade möttes av flera fallskärmsjägare som hade skickats dit för att möta eleverna som då svarade med att kasta sten. De gick sedan vidare till innerstaden för att fortsätta demonstrera och lockade till sig ännu fler, vilket överväldigade den lokala polisen som nu möttes av 2000 demonstranter. Den dagen möttes de även av det första dödsfallet, som helt enkelt var en civil på fel plats, vid fel tillfälle. De två dagarna efter det blev människorna argare och demonstrationerna mer våldsamma. Den 20 maj var det fler än 10,000 människor som protesterade. Flera tusen fallskärmsjägare skickades in, tårgas började användas och de började skjuta in i folkmassorna. 20 flickor från Gwangjus centrala highschool sköts till döds och sjukvårdare som försökte ta dem till sjukhuset blev också mördade. Hundra studenter i ett katolskt center blev skjutna och studenter fick taggtråd virade runt händerna för att sedan bli avrättade.

Den 21 maj skapades en försvarsstyrka av demonstranter och lokala invånare som en motreaktion till de våldsamma arresteringarna och morden som begåtts dagarna innan. Auktoriteter stängde av hela staden och soldater retirerade på grund av allt mer våldsamma motreaktioner då folk brutit sig in i polisstationer och tagit vapen. Under fem dagar efter det styrde folket Gwangju helt då armén tagit sig ut ur staden. De kvarvarande sjukvårdarna försökte hjälpa alla skadade och gemensamma måltider lagades till alla. Ordet om massakern spreds även till resten av provinsen och demonstrationer uppstod i flera städer som Mokpo, Gangjin och Yeongam.

Den 27 maj återtog armén Gwangju. Operationen tog inte längre än en och en halv timme då armén sattes in med full kraft. Folket hade ingen chans. Många dog när de sköt in i de stora folkmassorna och innan det försökte flera blockera arméns väg med sina egna kroppar. Trots det tog armén makten över Gwangju igen.

Officiella myndigheter satte siffran på 200 dödsoffer men flera källor visar att nästan 2000 människor försvann från Gwangju under denna period. Vittnen har även berättat om hundratals kroppar som dumpats utanför staden i massgravar.

25-35--91Det kan vara svårt att tro att enbart 200 elever hade kunnat starta en revolt som krävde en så stor militär insats, så många offer och till slut lyckades få demokratiska val som följd flera år efter. Man kan lätt säga att det är i alla ledares bästa intresse att inte ignorera ungdomar och studenter med åsikter som Chun gjorde, då de har lika mycket slagkraft som många andra politiker och vuxna.

Efter revolten sjönk Chuns förtroende stort eftersom många ansåg att han hade använt alldeles för mycket våld. Ändå satt han kvar vid makten i flera år efter. Inte förrän 8 år senare tillät han demokratiska val där bland andra Kim Dae-jung, en politiker som överlevde Gwangju och en av de som anklagades för att ha startat protesterna kandiderade. Han vann inte men blev senare president och fick Nobels fredspris. Chun blev 1996 dömd till döden för sin roll i Gwangjumassakern och korruption men blev senare benådad.

De 10 dagarna i maj hade en stor effekt på hela Korea och blev vändpunkten i kampen för demokrati. Revolten inspirerade andra asiatiska länder och protester i Indonesien och Kina pågick flera år senare. Den hela sydkoreanska nationella identiteten har formats av kampen för demokrati och händelsen uppmärksammas fortfarande varje år. I Gwangju är minnena från massakern starka då ett stort minnesmonument där många gravar finns med bilder på varje person finns för att behålla minnet kvar av många av de offer som bara var tonåringar. Därför är det viktigt att fortsätta informera och upplysa, speciellt på de årsdagarna som finns. Kampen för demokrati pågår fortfarande i många länder idag och rapporteras om dagligen i media.

Massakern i Gwangju var bara för ca 30 år sedan och fortfarande lever flera av elevernas föräldrar vilket gör frågan aktuell för dem och de andra anhöriga. I media är det snart vardag med mord av demokratiska kämpar i andra länder och många tar demokrati för givet i ett land som Sverige.

Källor: 1, 2, 3, 4, 5

Sara Sjögren

Kulturredaktör.

No Comments Yet

Kommentera

Chefredaktör och ansvarig utgivare: Elin Törnqvist

Tipsa oss: [email protected]

Organisationsnummer: 802490-6987

ISSN: 2001-936X

© Tidskriften Hallyu
Tidskriften Hallyu sponsras av