[KRÖNIKA] Askungesagor: unga män och äldre kvinnor.

Sommaren 2009 började jag mer eller mindre av en slump intressera mig för koreansk film, men när jag sex månader senare inte kunde få tag på någon jag inte redan sett så gav jag mig i ren desperation på en av deras romantiska TV-serier (”Accidental Couple” aka ”That Fool” (2009)). Jag blev helt såld. Dessa dramer blev som en drog för mig och jag ville bara se mer och mer.

Förutom hur bra sydkoreanerna var på att skildra romantiska känslor, så blev jag överraskad av hur tuffa och självständiga kvinnorna var i serierna. Men mest överraskad blev jag av hur ofta de gjorde romantiska serier där tjejen var äldre än killen. Den första av denna subgrupp jag såg var ”My Lovely Kim Sam Soon” (2005). Jag är inte helt säker, men det verkar vara denna populära serie som startade hela genren. Däremot har jag inte hittat särskilt många där en del av intrigen är att mannen är äldre än kvinnan (jag menar inte serier där den manlige skådisen råkar vara äldre än den kvinnliga utan serier där åldersskillnaden är en viktig del av handlingen) och i de fall det förekommer verkar serierna oftast handla om två systrar där den ena dejtar en yngre och den andra en äldre man (t.ex. ”What’s up fox” aka ”Foxy Lady” (2006)).

I ”My Lovely Kim Sam Soon” började det lite försiktig. Trots att den kvinnliga skådespelaren var fem år äldre än den manlige så är hon inte mer än tre år äldre i serien (inte något att höja ögonbrynen för i Sverige, men i Asien kanske det var något radikalt?). Några år senare hade åldersskillnaden vuxit till i genomsnitt 6 år som i ”Oh My Lady” (2010), men trots att flera romantiska biofilmer gjordes i Sydkorea där kvinnan var mer än tio år äldre än killen dröjde det till i år innan jag råkade snubbla över en serie med så stor åldersskillnad (”Witch’s Romance” (2014)).

Så varför har dessa serier blivit så pass populära att det varje år görs flera stycken? Och varför är de oftast så bra? Jag tror att det finns två anledningar. För det första låg de rätt i tiden. Och för det andra har man lyckats göra många av dessa till riktigt härliga askungesagor!

Sydkorea är på vissa områden väldigt gammalmodigt (t.ex. anses landet vara ett av de mest homofoba i Asien), men samtidigt är man en kultur i snabb förändring. I TV-showen ”Let’s go dream team”, (13.12.22), säger en av deltagarna att det är inne att dejta yngre män och några år tidigare, i ”Star King”, beskrev programledaren situationen som att det var en ny trend i Korea att kvinnor gifter sig med yngre män (jag minns inte i vilket avsnitt det var). Jag tror inte det är en trend (så vanligt är det nog inte), men jag misstänker att attityderna till relationer där kvinnan är äldre än mannen redan hade börjat ändras i positiv riktning när ”My Lovely Kim Sam Soon” visades, så TV-serierna som följde låg rätt i tiden och förstärkte sedan denna ”trend”.

Idag kan t.ex. kvinnliga kändisar öppet prata om sina betydligt yngre män (se t.ex. ”Brilliant Legacy special” (09.08.03) och ”Happy Together” (säsong 3 episod 282, 13.01.17)). Visserligen höjs det ibland på ögonbrynen som när Lee Joon (MBLAQ) i ”Star Golden Bell” (episod 276, 10.03.23) avslöjade att han kunde tänka sig att dejta en kvinna upp till ca 17 år äldre än han själv, men ingen verkade bli chockad. Så mitt intryck är att Sydkorea befinner sig i en kulturell fas där man sakta men säkert börjar acceptera relationer där kvinnan är flera år äldre än mannen, men att man fortfarande ser det med lite misstänksamhet.

Men varför känns askungesagor extra bra i romantiska sammanhang? Och varför känns askungesagor extra kraftfulla om kvinnan är äldre än mannen och inte tvärtom?

En kort beskrivning av en askungesaga är att det börjar riktigt illa för en av huvudpersonerna och sedan följer en intrig som slingrar sig fram mot det superlyckliga slutet. Och alla drömmer vi ju om en bättre framtid, så sådana berättelse har tilltalat människor i alla tider. För Chae Rim, som spelar en av huvudrollerna i ”Oh My Lady”, börjar det precis så. Riktigt illa! Efter att hennes man varit otrogen har hon tagit ut skilsmässa och är i början av serien en nyskild ensamstående mamma som är fattig, arbetslös och har ett temperament som skrämmer män. Hon får ett tillfälligt städjobb hos en ung, rik, berömd samt vacker och eftertraktad popstjärna som spelas av Choi Si Won (ja, det är han från Super Junior).

I dejtningsammanhang är hon helt enkelt i underläge gentemot honom och deras första möte är allt annat än lyckat. De blir genast osams och hon får sparken, men när Si Won får en liten flicka på halsen som en kvinna påstår är hans dotter så anställer han motvilligt Chae Rim för att i hemlighet ta hand om flickan. Det skulle bli skandal om media och fansen fick veta att han som ogift popstjärna hade ett barn (i Sydkorea hade det varit dödstöten för en kändis), men det slutar inte där utan pga. vissa omständigheter måste Chae Rim bo i hans lägenhet (det hade förstås blivit skandal om det blev känt att han som ogift hade en kvinna boende hos sig, så också det måste ske i hemlighet).

Givetvis dyker det upp fler karaktärer och detta är bara början på intrigerna, men jag ska inte avslöja mer annat än att det skildras helt fantastiskt hur hans känslor gentemot henne förändras under seriens gång (från att avsky henne, till att stå ut med henne, till att trivas med henne, till att sakna henne och bli svartsjuk samt slutligen till att bli kär). Genomgående i de serier jag sett i denna subgenre är att en del av intrigen är att kvinnan själv tvekar pga. åldersskillnaden medan killen inte bryr sig och att omgivningens reaktioner är blandade. Ett typiskt exempel på omgivningens skiftande attityder är ”Dalja’s Spring” (2007), återigen med Chae Rim i huvudrollen, där mamman anser det är fel att kvinnor gifter sig med yngre män medan hennes farmor bara ser fördelar med det.

Och så kommer det lyckliga slutet. Alla askungesagor har ett lyckligt slut, men den romantiska varianten har en extra känslomässig dimension. Om det inte är en askungesaga utan både killen och tjejen är framgångsrika, populära och vackra känns det bara som: ”Jaha, det är klart att de blir kära i varandra”. Det kan fortfarande vara en bra film eller serie, men det där lilla extra saknas. Slutet känns alldeles för självklart. Genom att göra historien till en askungesaga där en av dem är en ”underdog” får man en helt annan känsla i romantiken som i Walt Disneys film Askungen. Inom sig får man känslan: ”Prinsen måste VERKLIGEN älska Askungen eftersom han vill gifta sig med henne trots att hon är fattig och inte av adlig börd”. Det romantiska förstärks helt enkelt när den ena i kärleksparet är i ett ”romantiskt underläge”!

I de koreanska serierna försätter man kvinnan i ytterligare underläge genom att hon är äldre. Vi lever ju fortfarande i en värld där de flesta lättare accepterar att mannen är äldre i en relation än att kvinnan är det, så det duger inte att göra en historia där mannen är några år äldre. Men med det omvända skapar man känslan: ”Han måste VERKLIGEN älska henne eftersom han älskar henne trots att hon är ÄLDRE, fattig, och inte lika vacker, osv.”.

Men manusförfattarna får förstås se upp så de inte gör slutet alldeles på tok för osannolikt. T.ex. om en oattraktiv äldre och fattig man blir ihop med en 30 år yngre, vacker, berömd och rik kvinna (ur mannens perspektiv är det helt klart en askungesaga). Eller om killen är 17 år och kvinnan är 65 år. Det kanske har inträffat någonstans någon gång, men som romantisk film eller TV-serie skulle det bara få oss att sucka: ”Äsch, vilket falskt slut. Sådant kan inte hända i verkligheten”.

Men någonstans mellan dessa ytterligheter lyckas Koreanerna placera sina serier i denna genre. Ett romantiskt slut som inte känns för självklart och inte heller för osannolikt. Ålderskillnaden måste vara lagom stor samt manus och skådisar noggrant utvalda (koreanska skådisar och manusförfattare är mästare på att få fram scener som känslomässigt visar hur mycket någon älskar en annan). Sedan har man en fullträff.

”My Lovely Kim Sam Soon” har en liknande uppbyggnad. Kvinnan är fattig och i desperat behov av pengar samtidigt som hennes yngre chef (som äger lyxrestaurangen där hon jobbar) vill att hon mot betalning ska låtsas vara hans flickvän för att han ska slippa de blind-dates som hans mamma hela tiden skickar honom till. Osv. Medan ”Witch’s Romance” är annorlunda. Dels är kvinnan 14 år äldre och dels är de mer jämlika i social status bortsett från att hon är en cynisk arbetsnarkoman vilket fått hennes medarbetare att kalla henne Häxan. Historien är lite tunnare och ingen riktig askungesaga, men det som gör den sevärt är samspelet mellan Uhm Jung Hwa och Park Seo Joon. Särskilt hans förmåga att visa sina känslor för henne med hjälp av blickar och ansiktsuttryck gör de totalt 16 timmarna väl använda.

Är man ett fan av koreanska romantiska TV-dramer bör man ta sig en titt på ”My lovely Kim Sam Soon”, den är en klassiker, men jag rekommenderar framför allt ”Oh My Lady” (som är en av mina favoriter). Och om man tilltalas av denna subgrupp av romantiska serier kan man också prova på ”Witch’s Romance”. Eller varför inte ta en titt på den senaste i genren ”King of High School” som är mer komedi och handlar om en High School student som måste låtsas vara sin äldre bror och i hemlighet börja jobba som chef på ett stort företag. Han springer fram och tillbaka mellan skolan och jobbet och gör allt för att inte bli avslöjad. Han blir kär i en 9 år äldre kvinna på företaget som givetvis inte vet att han egentligen är en ung student och det hela kompliceras av att kvinnans lillasyster går i hans skola och är kär i honom.

1 Comment

Kommentera

Chefredaktör och ansvarig utgivare: Elin Törnqvist

Tipsa oss: [email protected]

Organisationsnummer: 802490-6987

ISSN: 2001-936X

© Tidskriften Hallyu
Tidskriften Hallyu sponsras av