Nordkoreas brott mot mänskliga rättigheter, del 1: yttrandefrihet, religionsfrihet och tankefrihet

I början av februari fastställde FN-rapporten ”Report of the detailed findings of the commission of inquiry on human rights in the Democratic People’s Republic of Korea” resultatet av en ett år lång undersökning av de mänskliga rättigheterna i Nordkorea. Rapporten dokumenterar på sina nästan 400 sidor den nordkoreanska statens systematiska och grova övergrepp på det nordkoreanska folket. Detta är del 1 av en artikelserie baserad på den rapporten.

Den 21 mars 2013 sammanträdde FN:s råd för mänskliga rättigheter och beslutade om att upprätta en kommission som skulle utreda statusen på de mänskliga rättigheterna i Nordkorea (FN resolution 22/13). Michael Kirby från Australien och Sonja Biserko från Serbien gjorde Marzuki Darusman från Indonesien sällskap som särskilda observatörer. Tillsammans med ett kansli på nio experter påbörjade de sin utredning som en oberoende och fristående enhet inom FN.

Kommissionens uppgifter var att utreda mänskliga rättigheter, med särskild fokus på nio områden:

  • Rätten till mat
  • Övergreppen i politiska koncentrationsläger
  • Tortyr och annan inhuman behandling
  • Diskriminering
  • Rätten till liv
  • Individens rätt till att förflytta sig
  • Kidnappning av medborgare av Nordkorea och medborgare från andra nationer
  • Rätten till rättvis rättegång
  • Yttrandefrihet

FN uppmanade Nordkorea att samarbeta, men staten avfärdade organisationens resolution som en ”produkt av politisk konfrontation och konspiration”.

Mer än 80 experter och vittnen talade inför offentliga utfrågningar i Seoul, Tokyo, London och Washington DC. 240 intervjuer genomfördes via videolänk eller telefon med offer och vittnen som inte vågade vittna offentligt, men som samtidigt ville samarbeta med kommissionen. Detta är vad de berättade:

Indoktrinering från ung ålder

Invånarna i Nordkorea indoktrineras från ung ålder in i en-statsideologin, de Tio principerna (även kallat Juche, 주체) och tilltro till Ledaren och Arbetarpartiet. Indoktrineringen är till sådan grad att den inte bara kränker friheten att söka och ta emot information utan också undertrycker utvecklingen av tankefrihet och mänskligt samvete.

north-korea-peace-treaty-600x450Barn lärs tidigt upp att dyrka sin ledare. Plakat med slogans, affischer och målningar som uttrycker kärlek och uppskattning till Ledaren kan hittas på dagis, i hem och i det offentliga rummet. I skolan ägnas en ovanlig stor del av läroplanen till att lära ut de tio principerna och ledarnas bedrifter. En före detta lärare förde under sin intervju upp faktumet att ideologin och information om Ledaren och hans far och farfar utgjorde majoriteten av elevernas utbildning. Eleverna förväntas memorera samtliga detaljer, och de som inte presterar bra i dessa ämnen bestraffas även om de presterar bra i andra ämnen.

Två teman är centrala i statens indoktrineringsprogram:

  1. Att ingjuta total lojalitet till Ledaren och därmed den nordkoreanska staten
  2. Att ingjuta fientlighet och hat mot Japan, USA och Sydkorea

Barnen instrueras att efterlikna Kim Il-sung, Nordkoreas grundare, och rita bilder som kan tänkas göra Ledaren stolt. Detta kan vara bilder av Ledaren, hans familj eller bilder av barn som hugger japanska eller amerikanska soldater med svärd eller pennor. Ett vittne berättade att han aldrig övervägde att rita något annat. Han var intresserad av att bli en stor krigare, att döda fiender och dö i Sydkorea för Nordkorea och Ledaren.

Deltagande i parader

North-Korea-Military-ParadeNorth_korea_mass_gamesElever i alla åldrar har skyldigheten att regelbundet medverka i parader, massmöten och andra koreograferade uppträdanden som tjänar Ledaren och etablissemangets politiska syften. Ett av dessa är ett specifikt gymnastikuppträdande där cirka 100 000 barn och ungdomar minutiöst koreograferat framför gymnastik, dans, akrobatik och teater. Syftet med detta uppträdande är både att fostra en hälsosam och stark kropp, och att lära ut disciplin och en känsla av kollektivism hos barnen. Barnen tränar varje dag i fyra till sex månader innan uppträdandet på bekostnad av sin ordinarie undervisning. De som inte presterar perfekt får utstå fysisk bestraffning och ytterligare träning.

I en intervju avslöjade en före detta universitetstränare att studenter tvingades träna mellan sex och tolv timmar per dag under undermåliga förhållanden. Han blev vittne till hur flertalet ungdomar kollapsade från utmattning och drabbades av allvarliga skador som följd av den omfattande träningen.

Ett annat vittne beskrev hur hon som universitetselev missade en hel termin eftersom hennes klass tvingades träna tio timmar per dag i sex månader för ett mindre uppträdande i en parad inför Ledaren. Den som gjorde ett minsta misstag under träningen tvingades fortsätta tills midnatt.

Kritisera eller kritiseras

Nordkoreanska barn introduceras tidigt för särskilda samlingar som av FN kallas ”Confession and criticism sessions”. Vid dessa samlingar får de en och en berätta inför de andra om vad de åstadkommit under veckan och hur de levt enligt de Tio Principerna. Barnen måste inför alla kritisera sig själva om de brustit i sitt leverne, till exempel om de var frånvarande från skolan eller inte bidragit tillräckligt. De tvingas ge ett löfte om att bättra sig själv och förväntas kritisera åtminstone en av sina klasskamrater. Dessa samlingar sker runt om i det nordkoreanska samhället som instruerat av de Tio Principerna, och ska enligt utsago ha ökat efter Kim Jong-uns farbror Jang Song-thaeks död

Tvångsmedlemskap i föreningar och tvångsarbete

Alla medborgare har skyldigheten att vara medlem i någon av de olika föreningarna associerade med Arbetarpartiet, och delta i dess aktiviteter. Man blir medlem redan i lågstadiet, då alla barn mellan sju och tretton år är medlemmar i Childrens Union. Dess aktiviteter sker under överseende av Kim Il-sung’s Socialist Youth League med medlemmar mellan fjorton och trettio år. Vid trettio års ålder blir man medlem i General Federation of Korean Trade Unions, Democratic Women’s Union eller Union of Agricultural Working People beroende på civilstånd och yrke. Medlemskap i Arbetarpartiet är exklusivt och enbart femton procent av Nordkoreas medborgare är faktiska medlemmar. Dessa leder föreningarna associerade med partiet.

Anledningen till det påtvingade medlemskapet tjänar flertalet syften. Den ena är att organisera och övervaka folkets dagliga tillvaro vare sig de är på arbetsplatsen eller ej. Den andra är att tjäna som en fortsatt indoktrineringsfunktion utöver den ordinarie undervisningen.

En av Socialist Youth Leagues uppgifter är att mobilisera dess medlemmar i ”frivilliga” arbetarenheter för att utföra olika typer av uppdrag, såsom att reparera officiella byggnader. De som väljs ut för detta ser det som en ära att bli utvald och som ett steg till att förbättra chansen att en dag bli medlem i Arbetarpartiet.

Yttrandefrihet och propagandamaskinen

0F0AD907-65CF-466D-90A5-9ACD56BAC8D4_mw1024_s_nNordkoreas medborgare utsätts för konstant statlig propaganda. Varje nordkoreanskt hem innehåller minst tre ramade porträtt; ett av Kim Il-sung, ett av Kim Jong-il och ett tredje med någon av de två avbildad mitt i en diskussion, samt högtalare. Via högtalarna sänds propaganda dygnet runt och det går enbart att sänka ljudet, inte stänga av dem. Högtalarna inspekteras regelbundet för att säkerställa att de inte har blivit manipulerade. Högtalare finns även placerade ute på torg och gator.

TV, radio, film och tidningar är alla statligt kontrollerade. Statlig TV erbjuder även program med musik, sång och draman men samtliga med samma underliggande meddelande: lojalitet till staten. Få ”vanliga” medborgare tillåts ha egen radio. Detta beror bland annat på (med anledning av bland annat atmosfäriska förändringar) att den statliga kanalen Chosun Central Broadcasting på vintern innehar samma frekvens som sydkoreanska One-Nation Broadcasting.

Det råder ingen redaktionell frihet i Nordkorea. Allt innehåll i tidningar är likartade, förutbestämt och centralt kontrollerat. Varje månad utfärdar Nordkoreas Publication and Broadcasting Department en plan över vad som ska rapporteras. Samtliga TV-kanaler, radiostationer och tidningar planerar sin utgivning utifrån den planen. Bestraffning väntar de som inte inrättar sig efter planen eller som gör mindre fel.

Utländska journalister släpps sällan in i Nordkorea och då primärt vid viktiga ceremoniella evenemang. Deras tillgång till landets medborgare är strikt begränsad och journalisterna följs av en statlig tjänsteman under hela sitt besök. De medborgare som journalister tillåts träffa ska enligt flertalet vittnen ha blivit instruerade om vad de ska säga.

Telefoner och mobiltelefoner förekommer i Nordkorea, dock med en mycket begränsad spridning. Enbart tio procent av medborgarna (cirka två miljoner) hade i mitten av 2013 en mobiltelefon. Medan telefonsamtal och textmeddelanden är möjliga kan man inte ringa internationella samtal eller gå ut på internet med dessa telefoner.

Cirka två miljoner ska enligt staten ha tillgång till dator, men då enbart till ett internt Internet med filtrerad och statligt godkänd information. Tillgång till riktiga Internet finns enbart vid vissa universitet och för eliten inom etablissemanget.

north-korean-propaganda-posterSamtliga DVD:er och CD-skivor behöver ha en särskild stämpel som visar att de innehåller statligt godkänt material. Sydkoreanska program, draman och musik har under de senaste åren smugglats in i Nordkorea i allt större mängd, men med strängt straff som resultat om det blir påkommet. En grupp vid namn Grupp 109 etablerades 9 oktober 2003 med det specifika syftet att fånga medborgare som tittar på, eller sprider, otillåtet material. Inhemskt konstnärligt material, såsom kåseri, poesi och annan konst är under restriktion och innehåller krav på att Ledaren och den nordkoreanska staten ska porträtteras i positiv dager. Att uttrycka åsikter utöver detta är strikt förbjudet.

Lojalitet mot staten före lojalitet mot familj

Att ange och bevaka sina nära och kära, grannar och medarbetare uppmuntras. Staten har ett stort nätverk av informatörer i samhället, och medborgarna övervakas konstant vid massmöten och likartade aktiviteter. Syftet med detta är att säkerställa ens lojalitet till staten.

Ingen religion utöver Kim

Personkulten kring Kim-familjen och indoktrineringsprogrammet har skapat en värld av total lojalitet där politiskt, etiskt och religiöst oliktänkande inte tolereras. Den enda ideologin som tillåts är den skapad av Kim Il-sung. Ett vittne kallad Mrs X beskrev det nordkoreanska samhället som en religiös grupp där dess religiösa ledare är Kim Il-sung och dess bibel Juche.  Utrymme för något annat existerar inte trots att Nordkoreas konstitution tillåter religionsfrihet. Troende, oavsett om de är kristna eller tillhör någon annan religion, utsätts för systematisk förföljelse. Kristendom har liknats vid en drog, ett verktyg av västvärlden för att korrumpera de nordkoreanska medborgarna. Även om kristendom enligt lag inte är ett brott, behandlas det av staten som ett politiskt brott, och statliga agenturer ägnar mycket tid åt att identifiera kristna boende i Nordkorea.

Ovan information återfinns i rapportens fjärde del, avsnitt A, sida 45 till 75

Elin Törnqvist

Chefredaktör

Elin Törnqvist är Tidskriften Hallyus chefredaktör och en av grundarna.

1 Comment
  1. Jag tackar observatörerna och denna rapport, för nu känner jag att jag har fått lite bättre förståelse för Nordkorea och vilket hemskt land det faktiskt är. Jag förstår inte poängen med att det existerar. Sydkorea bör sluta hoppas på att återförenas med sitt grannland när t o m nyfödda verkar bli offer för propaganda och hjärntvätteri. Ursäkta mina hårda ord, men Nordkorea är totalt hjärntvättat och det börjar redan när de är bebisar och fortsätter dygnet runt. Totalt hemskt. Framför allt när befolkningen tillåter det att fortsätta. Men är man hjärntvättad så är man, tyvärr.

Kommentera

Chefredaktör och ansvarig utgivare: Elin Törnqvist

Tipsa oss: [email protected]

Organisationsnummer: 802490-6987

ISSN: 2001-936X

© Tidskriften Hallyu
Tidskriften Hallyu sponsras av